Så skattar vi oss lyckliga

Skattad och klar
Hur torftigt det än låter så är det skatter som bygger detta land. Det är dessa som betalar socialförsäkringarna, skolan, vården, omsorgen, vägar, broar och försvar. 2025 betalades sammantaget drygt 1 700 miljarder kronor in i skatt, av företag och hushåll. Det motsvarar 91 procent av statens inkomster och en inkomstökning med 1 procent sen året innan. Som statens oavkortat viktigaste inkomstkälla, men också bland företags och hushålls större utgifter, är det avgörande att skatteintaget görs så effektivt som möjligt. För att öka inkomsterna, utan att kväva innovation, företags- och strävsamhet.

Inom ekonomiska finns termen optimal skattebalans, vilken handlar om att hitta den nivå på skatt där skatteintäkterna maximeras samtidigt som den ekonomiska snedvridningen minimeras. Snedvridning i denna kontext innebär att arbetsvilja, investeringar och konsumtion påverkas negativt med följd att inkomsterna minskar trots att skattesatserna ökar. Inom politiken tillåts oftast demagogin ta överhanden, över långsiktighet, vett och sans. I stället för eftertanke och resonemang tas det oftare till brösttoner och vulgärargumentation. Som samhällets och välfärdens huvudfinansiär förtjänar skattesystemet bättre än så. Ett robust och effektivt skattesystem är lätt att förstå, förutsägbart, upplevt rättvist, stimulerar sådant vi vill ha mer av, beskattar motsatsen och sådant som inte enkelt flyttas ur landet. Konkret innebär detta låga skatter på arbete, företag och sparande men desto högre på utsläpp, konsumtion och fastigheter samt färre transaktionstypiska avdrag som mest perforerar grunderna i systemet. Tyvärr lämpar sig dessa torftigheter illa till att göra partipolitik på, men skulle rätt anammade likafullt tjäna landet bäst.

Politik, och dess dynamik, skapas av och bygger på beskattning. Partier söker ständigt konflikt, vilket sällan är till samhällets bästa. Låga eller höga skatter, höger eller vänster, skattar oss som lyckligast gör vi troligen någonstans däremellan.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer