Underskatta inte en privat förmögenhet

Rätt ute
När den folkpartistiske finansministern Anne Wibble gav uttryck för att det vore önskvärt om alla svenskar hade en årslön på banken fick hon mest spott och spe. Orealistiskt och verklighetsfrånvänt ansåg många då, i det tidiga 90-talets Sverige. Och så var det nog också för de flesta svenskar där och då, som levt sina liv i Socialdemokraternas Högskattesverige där det offentliga förutsattes borga för den ekonomiska tryggheten och svenskarna plikta med sin lön för det. Wibble var med sitt uttalande och sin uppfattning dock inte bara före sin tid utan framför allt helt rätt ute.

Wibbles, högst liberala, övertygelse var att människors trygghet ökar om de har ett rejält sparkapital som minskar utsattheten och beroendet av offentligt stöd och det allmännas allmosor. Ny amerikansk forskning ger ex-ministern rätt, i att den privata förmögenheten spelar störst roll för upplevd trygghet. Studien, utförd på uppdrag av investerarappen Acorns, visade att den upplevda tryggheten hos de tillfrågade hade låg korrelation med deras inkomst men betydligt högre med deras nettoförmögenhet. Avanzaekonomen Felicia Schöns analys av studieresultatet är att de med större privatsparande kan känna sig mer trygga i fall de blir av sin inkomst, och att de med pengar på banken blir mindre sårbara. Studiens resultat och Felicia Schöns nyktra tolkning av den ska has i åtanke i den pågående sparskattedebatten där S, V och MP alla tycker sparande ska beskattas mer medan inte minst Liberalerna ser såväl fördelarna, det rimliga och inte minst moralistiskt riktiga i att stötta sparande och uppmuntra sparsamhet. Vänsterpartierna går till val på kraftiga försämringar av den omåttligt populära ISK-sparformen, som Liberalerna och regeringen förstärkt och förbättrat påtagligt under mandatperioden vilket gjort oss svenskar till ett sparande folk.

Egna pengar på banken, snarare än allas pengar hos finansdepartementet, skänker trygghet till envar. Det förstod folkpartistiske Anne Wibble då och Liberalerna nu, att inte underskatta en privat förmögenhet.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer