Allt svårare att peka finger

Svårt att peka finger
Högstämt har Centerpartiet och Socialdemokraterna betygat att de båda är kompromissvilliga och öppna för breda lösningar, så länge Sverigedemokraterna inte är med. Det låter ståndaktigt och principfast, då SD anses alltför extremt för att accepteras av de båda partierna. Denna utstakade linje blir dock allt tunnare i takt med att Vänsterpartiet allt tydligare bekänner färg.

Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar har haft ett svettigt år hittills, inte kanske främst på grund av hårt valarbete och mödosam politikutveckling utan mer för alla offentliga avböner hon tvingats till. Mönstret har gått igen i hur partiföreträdare på ett eller annat sätt stöttat islamism och islamistisk terror. Tidigare i år tvingades partiet stryka 25 kandidater från sina listor sedan media avslöjat att de förnekat Förintelsen, spridit hat och antisemitism samt försvarat våldsdåd. Vidare tvingades partiveteranen och riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas bort efter att media uppmärksammat en av henne antisemitisk bild publicerad på nätet. Nu senast gällde saken Expressens avslöjande om Vänsterpartiets gruppledares och andra riksdagsledamöters stödbrev till fängslade palestinska terrorister. Även om V och Dadgostar vill få det att framstå som tillfälligheter så är mönstret tydligt för de flesta. Partiets tolerans av islamism, antisemitism och utomparlamentariska metoder är ganska stor, varför partiet naturligen också befolkas av personer med dessa uppfattningar. Det vet nog Dadgostar, och säkert även Magdalena Andersson och Elisabeth Thand Ringqvist.

Att peka finger åt SD och de partier som samtalar även med det partiet har varit en vinnande strategi för S och C. En strategi som dock bör bli allt verkningslösare i takt med att Vänsterpartiet bekänner färg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Om folkets välstånd

Det är i klassrummet det händer