Hur dumma får vi bli?

Bjuder motstånd
Årets PISA-resultat kom sent in i valrörelsen som en illa tajmad chock för regeringen. Mätningen visade att svenska 15-åringar tappat ytterligare i läsförmåga och innebär att endast 69 procent av de testade ungdomarna uppnår ens en grundläggande nivå i läsning. Det betyder att 31 procent inte förmår hitta information och identifiera huvudbudskapet i en endast måttligt lång text eller göra enklare reflektioner kring textens syfte och form. Det är alarmerande, både för den illitterata ungdomen själv och för samhället i stort.

Vår hjärna är elastisk och anpassningsbar. Likt muskler behöver den underhåll och utmaning för att hålla formen, för att inte förtvina och tappa sin funktion. Genom kontinuerlig träning, i form av skolgång, mer läsning och övning i abstrakt tänkande, ökade vår genomsnittliga IQ med 30 procent under 1900-talet. Det förklaras dock inte av en genetisk evolution, utan mer sannolikt av just träning. Och det är här vi har en ko på isen. Enligt SCB läser vi allt mindre, samtidigt som 13 - 16-åringar enligt Folkhälsomyndigheten och dess Mediedito i snitt ägnar uppåt sex timmar dagligen framför någon form av skärm. Framför skärmarna, snarare än försjunka i en bok, matas vi sedan med lättsmälta reels och snuttifierat TikTok-trams. Utan tillstymmelse till friktion och motstånd tappar hjärnan så småningom formen, slappar till sig och tappar sina mest elementära förmågor, som den att kunna läsa.

Oaktat vilken regering som så småningom tillträder så måste Tidös och Liberalernas skol- och lässatsningar, såsom ökade statsbidrag till läroböcker, bemannade skolbibliotek, fokus på läsning i läroplanen och intensivträning för dem med särskilda behov, fortgå. För här någonstans borde vi ha nått gränsen, för hur dumma vi kan tillåta oss att bli.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Om folkets välstånd

Det är i klassrummet det händer