När morgondagen gryr

Yvigt
Ni vet den där stunden, när festen är som bäst, samtalen som yvigast men umgänget ännu på ett verbalt snarare än fysiskt plan. Timmen är förvisso sen, men adrenalin, dopamin och volymprocent håller gästerna i gång. Någonstans där befinner sig valrörelsen dagarna innan valdagen. Partiföreträdare far som skållade troll mellan stad och bygd, debattstudior, utfrågningar och tramsprogam med Mauri Hermundsson. Debattonen går allt högre och på en allt aggressivare växel, mellan de allt festdrucknare deltagarna. Ruset är som bäst timmarna före solen går upp, då verkligheten kommer i kapp och baksmällans elakaste konsekvenser gör sig påminda.

Riksdagens partiledare har haft åtskilliga tillfällen att ryka ihop, skrika och gapa på varandra offentligt. Anklagelserna viner, angreppen hårdnar och om debatten varit på krogen och inte i direktsändning, hade den i värsta fall inte stannat på det verbala planet. Debatterna mellan våra yttersta företrädare är främst ämnade att ge publiken en uppfattning om partiernas politik och visioner, inte att verka som arenor för skrik, gap, stoj och illasinnat stim. Våra folkvalda har ett extra ansvar för det land vi lever och ska samsas i. Inte bara för ekonomi, trygghet, välfärd och annat, utan också för den allmänna samtalstonen och som förebilder i stort. Det är förståeligt, så här mot festens småtimmar, att omdömen emellanåt sviktar och att en del sett i efterhand onödigt elaka kommentarer fälls. Det hör lite festen till. Men den erfarne festprissen vet å andra sidan själv, när det är dags att tagga ner och gå över på vattnet.

Natten till den 14 september är festen definitivt slut, och därför tid att samla ihop spillrorna. Vi objudna gäster och fönstertittare kan bara hoppas att våra festdeltagande yttersta företrädare förmår att samla sig, när den kranka morgondagen åter gryr.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Om folkets välstånd

Det är i klassrummet det händer